Gott nytt matår!

En av den vanligaste frågan jag har fått av familj och vänner efter min tid här i NYC har varit: har du varit på Aquavit? Ganska imponerande hur pass kända Aquavit/Marcus är både här och hemma. Svaret har iallafall varit nej, men igår tog jag mig dit för att avnjuta en lunch. Måste säga att jag blev besviken på vad New Yorks fin-skandinaviska restaurang hade att erbjuda. Oinspererad mat, trött servis, oputsade bestick, fellevererad mat......Tråkigt!

För att inte gräva ner sig allt för djupt i detta tog jag mig idag ner till Jean-Georges Vong. Oerhört prisvärda luncher: 3-rätter för 24 dollar! har Jean-Georges frestat med nu när det blåser lite kallare även ekonomiskt här i stan. Fräscht, gott och väldrillad servis.

Har idag även varit och pratat med Wylie Dufresne på Wd-50 om att få göra praktik där. Det visade sig vara en ganska avancerad apparat så vi får väl se om det blir av. Har iallafall skickat in min CV så det är bara att avvakta och se.

Ser fram emot ett härligt nytt matår 2009!

Gott nytt år!

Tillbaka i NYC

Efter att ha spenderat några lugna veckor hemma i Sverige är jag nu tillbaka i NYC. Det blev inga restaurangbesök att prata om där hemma, men dock några sköna hemmamiddagar med både löjrom från bröderna Persson (Piteå) och välhängt från Willy Olsson. Från dom två kan man verkligen få kvalitét i världsklass!

Efter att ha sovit ut (och ytterligare ett misslyckat bokningsförsök på Ko) tog jag mig ner till Soho för att hälsa mig själv välkommen tillbaka med en lunch på Balthazar. Livligt, trevligt och gott. Skönt att vara här igen!

Vinter!?

Hur grått och trist kan det bli en helt vanlig decemberdag i Stockholm? Efter att ha spenderat hela dagen på stan kan jag bara konstatera att jag hade glömt hur mörkt och ruggigt det kan vara! Men jag gav inte upp så enkelt utan försökte istället ge dagen lite värme och lyster genom att bl.a besöka herrarna Frantzen/Lindebergs nya bageri mittemot själva restaurangen för att inta en premiärfika och fick då dessutom veta att det i dagarna snart även blir viss starkdrycksservering kvällstid under ledning av barmästare Jimmy Dymott - kul!
Åt även en matmässigt helt ok lunch på Le Rouge Bar, men fick genom hela lunchen sitta och fäktas med äckliga bananflugor och på toaletten luktade det ungefär som på urinoaren på söderstadion efter en fullsatt match....vad är det som händer med Gröna Huset? Är det på väg ner i Gamla Stans kloaker?

Sakagura

En vecka gick mellan besöken och man kan lugnt påstå att virus har varit den veckans tema! Jag har själv har legat svag i feber och hosta, datorn (40 dagar gammal) lade ner verksamheten totalt och som lite sista grädde på moset slutade även kameran att fungera lite lagom innan gårdagens besök.... Så som ni förstår kommer dagens rapport inte innehålla några bilder, men om teknikens vindar vänder kan det komma att kompletteras med sådana.

Igår var det alltså dags att för andra gången besöka Sakagura. Den här restaurangen har en entré som är helt magisk. Man går in i ett vanligt kontorshus och sen istället för att ta hissen sitter det en liten lapp på en dörr bredvid med restaurangens namn. Så ner i en lustig källartrappa går man och väl där nere stiger man in i en varm och trevlig restaurang. Matsalen är uppbyggd så att man antingen kan sitta i ett bås, vid ett vanligt bord, eller vid deras bardisk. Restaurangen känns väldigt autentisk Japansk och man brukar ju dra jämförelser med om det är många av restaurangens besökare som också härstammar från samma land och i det här fallet stämmer det in. Japanska affärsmän har dominerat bland publiken.

Deras sakéutbud är helt enormt och det är egentligen det som har gjort restaurangen mest känd. Personalen är kunnig och hjälper dig mer än gärna med vägledning i sakédjungeln. Menyn är stor och har en tyngpunkt på sashimi som ska passa bäst till saké (ingen sushi). Dom flesta av rätterna är av tapaskaraktär så man kan beställa in ganska många och dela. Priserna varierar mellan 4 och 13 dollar. Jag har bl.a ätit:

• Stekt inlagd fisk med morot, lök, svamp
  
• Omelett med ål och rättika
  
• Tofu med ingefära, bonitoflakes och soya
  
• Sashimi på tonfisk med råriven mountain yam och wasabi
  
• Sashimi på fluke med rättika
  
• Oxfilé tataki med ponzu
  
• Ankbröst med purjolök och basilika
  
• Friterade rullar med räkor, nori och misosås
  
• Gris och räkdumpling med ponzu
  
• Friterad kyckling marinerade i sake och ingefära
  
• Grissida i buljong
  

Höjdpunkterna har varit den Japanska varianten av stekt inlagd strömming fast i det här fallet med en vit fisk och Japansk vinäger, grissidan och deras dumpling som var täckt med en lövtunn skiva av bönpasta. Sashimin har varit väldig fräsch och det passar verkligen väldigt bra med saké. Deras ponzusås måste betraktas som magisk. Har också fått äta det kanske mest bizarra rent konsistensmässigt, råriven mountain yam skulle faktiskt kunna beskrivas som smaklöst vitt snor. I det här fallet hade dom täckt några fina råa tonfisktärningar med det.....testa och ät det med pinnar!!

Sammanfattningsvis är det här en sådan restaurang som man drömmer om att hitta i storstan. Hemligt, häftigt, trevligt och dessutom god mat till överkomligt pris.
Betyg 6,5/10

Nu väntar några veckor i Sverige, vi får väl se om det blir några restaurangbesök på hemmaplan!? Annars ser jag fram emot att fira jul i NYC med min kära flickvän och då har jag också bestämt att vi kommer att få bord på omöjliga Momofuku Ko!!

Uppskjuten rapport

Idag skulle det egentligen ha kommit en rapport om Sakagura, men den rapporten kommer dröja en vecka till då jag har bokat middag där igen nästa torsdag. Jag vet att spänningen och väntan är olidlig, men det är bara att härda ut:)

Fönsterbord!

Som söndagsmiddag föll valet på ett nära och pålitligt ställe: Sushi of Gari. Gatan ovanför oss ligger denna populära sushirestaurang vilket kändes som ett lagom avstånd efter att ha spenderat hela dagen på Bronx Zoo. Vad vi dock inte visste när vi blev placerade vid ett fönsterbord var att djurbeskådningen inte var över för dagen. Vi skulle nämligen få bevittna ett råttrally av sällan skådat slag!!! Vissa koncentrationssvårigheter när man samtidigt skulle avnjuta en väldigt smarrig Entrecôte teriyaki och på trottoaren utanför rådde livlig pendeltrafik mellan en gammal volvo och någon slags ingång i huset!

Tillbaka till sushiämnet: Att det råder en otroligt hög standard här i NYC är det verkligen inget snack om. Jag har nu varit tillbaka på Tsushima där jag intog mina första sushi- och sashimibitar och har kommit fram till att jag mest var tagen för stunden över den stora skillnaden mot vad jag hade upplevt tidigare i sushiväg. Jag har dock svårt att rangordna eller särskilja dom sushirestaurangerna jag hittills har varit på matmässigt. Som förutom dom två ovan nämda är: Poke, Sushi Samba och Hatsuhana. Alltså har jag några till att gå igenom.....Efter att ha diskuterat ämnet med Svampen tror jag nog trots allt att det är värt att spara krutet till ett besök på Masa som i och för sig får Per Se att framstå som billigt!!

Jean-Georges

Ytterligare ett lunchbesök i JG:s finmatsal och han är på god väg upp min favoritlista! Riktigt trevlig matsal, bra servering och otroligt fräsch mat till NYC:s förmånligaste lunchpris. Jag bygger verkligen upp förväntningar till middagsbesöket, då även en längre rapport kommer att följa!

Blue Hill at Stone Barns

Det var dags för en utflyktsmiddag! Blue Hill at Stone Barns ligger inte så långt utanför stan, men det är verkligen på landet. Med en tågresa på ca 40 min till Tarrytown och sen en taxiresa på ca 10 min är man framme på gården där det mesta skördas för kvällens måltid. På gården finns även ett enklare café som är öppet under dagarna.

Restaurangen som är en modern lada med svarta järnbalkar i taket istället för trä, målat i vitt och längs en hel vägg är det en härligt grön landskapsmålning. I mitten av matsalen står det ett stort träbord som används som arrangé för servispersonalen och det hela skapar en lantlig känsla. 75 gäster i matsalen och ca 60 i festvåning är kapaciteten och denna onsdag i november är det i stor sett maxat, imponerande! Om man vill åka hit under helgen gäller det att vara het på bokningen!

Här handlar det om 100 % råvarufokus och vi ska bli guidade genom en lång middag med råvaror som är framtagna med ett nära samarbete mellan restaurang och bonde. Det finns inga klassiska menyer med utskrivna rätter utan det står bara ca 100 st nedskrivna råvaror på en hel sida och sen är valet upp till dig: vill du att köket komponerar 6 eller 8 rätter? Har du kanske några egna önskemål eller favoriter? Vi gjorde valet på den större menyn och gav köket fria händer.

Det hela började med ett fantastiskt amusebouche-rally! Cruditéer, torkade rotfruktschips, klubba med svartrot och pancetta, små "hamburgare" med rödbeta, skinka, soyabönor, baconchips, pumpasoppa och anklevercréme med flarn. Ribban var lagd för resten av måltiden. Här är menyn (125$) :

• Pannacotta på mjölk, soyabönor och morot
• Makrill med päron och vinnaigrette på grisöra
• Isbergssallad i sin egna extrakt och fallfrukt
• Morgonens ägg långsamt bakat med torkade rotfrukter och spenat
• Pumpagnocchi med svamp och torkat ankbröst
• Variation på gris (kind, haka, mage och korv) med kålrotspuré och bok choy
• Naturlig gåslever med quinoa och rökt äppelpuré
• Hjorthjärta med purpor-brysselkål och tranbär
• Pumpasoppa med äppelcidergelé, syltad pumpa och äpple- och ingefärssorbet
• Bayersk spelt med plommon och sorbet på röda druvor
• Kaka med betor och pistage samt katrinplommon- och armagnacglass
• Mignardises

Kvällens höjdpunkter var pannacotta-rätten, min personliga favoritgrönsak: isbergssallad, här ett halvt litet huvud hastigt stekt och serverat i sitt egna extrakt - riktigt gott! Desserten med den karamelliserade bayerska spelten och plommon var den bästa på länge.

Det enda matmässigt jag hade att anmärka på var egentligen att vi först fick stekt naturlig gåslever och rätten efter var stekt hjorthjärta. Det blev lite tungt även om portionerna var väl avvägda.

Annars tycker jag att det här är råvarufokus när den är som allra bäst. Inget onödigt fett eller salt utan en riktigt god råvara behandlad med kärlek från bonden till tallrik. Inte som jag tycker det blir allt för ofta att man har tagit en fin råvara från en speciell gård eller producent, men utan att man upplever det på tallriken utan bara för att det ser bra ut på menyn att man har råvaror från den och den gården.

För att vi skulle ha fått en bättre upplevelse helhetsmässigt skulle vi ha åkt ut när det fortfarande var ljust för att få njuta av naturen och på så vis kanske uppskatta middagen ännu mer. Nu kom vi kl 17:30 och det var redan bäcksvart. Sen tycker jag att även om servisen var väldigt bra pålästa om alla råvaror och producenter kändes det som att dom saknade att få gästen att känna sig speciell. Där får man väl ändå säga att fokusen på råvaran gick för långt.

Betyg 8,5/10

Dovetail

Lördag kväll och middag var bokad på Dovetail. En restaurang som ligger på Upper West Side, där det nu verkar bli allt tätare med fine-dining ställen. Ägare och köksmästare är John Fraser med en bakgrund på bl.a The French Laundry (oklart hur länge, men det ser ju rätt bra ut i CV:n), Taillevent (Paris) och Compass (NYC). Restaurangen har tidigare i år fått väldigt fina recensioner i dom flesta viktiga tidningarna här i NYC med 3/4 i NY-times och 26/30 av Zagat som dom absolut tyngsta, men dom fick inte plats i den röda franska guiden.

Väggarna som är av tegelsten skärmas av med vita och ljusgröna längder som tillsammans med dom mörka träborden skapar en väldigt varm och mysig restaurang, men som på många andra populära restauranger här i NYC blir ljudnivån väldigt hög ju längre kvällen lider (eller börjar jag bli gammal och tråkig...?)

Denna lördag var inget undantag och dom ca 70 platserna i matsalen fylldes snabbt. Vilket personalen tyvärr inte riktigt kunde hantera. Första rätten hann tex landa på bordet innan vi hade fått beställa vin och innan köttvarmrätten bad vi om att få vinlistan igen vilket glömdes bort och vi hann äta upp rätten utan vin... Min uppfattning är att dom hade alldeles för få servitörer med en komunikation mellan borden och köket. Istället hade dom många "runners" som gjorde att tempot mellan rätterna gick fort. Tyvärr blev även matpresentationerna klart sämre när dom mindre kvalificerade servitörerna var osäkra i både språk och vad det egentligen var för något på tallriken.

Meny (110$)

• Sallad på brysselkål, serranoskinka, manchego och päron
• Halstrad anklever med créme på grahamkex, fänkål och huckleberries
• Grillad hummer med blekselleri, rotselleri och grapefrukt
• Bakad hälleflundra med pumpa, saffran och kantareller
• Entrecôte med rädisa och potatispuré smaksatt med pepparrot
• Varm äppelcider med kryddigt skum
• Tysk chokladkaka med glass på kondenserad mjölk

Menyns höjdpunkter var hummerrätten och fiskrätten som både presentationsmässigt och smakmässigt var överlägsna. Första rätten kändes lite väl simpel och köttvarmrätten med en lövtunn skiva av entrecôte känns så onödigt, entrecôte anser jag ska upplevas med minst 300 gram och i en längre meny går inte det alltså tar man en annan detalj. Fördesserten var väldigt trevlig och slog ut huvudnumret.

Betyg 6/10

Per Se

Så äntligen var det dags att få åka upp i Time Warner Center för en helkväll. Denna Halloween-afton då dom flesta hade valt att ta på sig en lite mer udda kostym, valde jag en traditionell! Till slut skulle jag få inträda denna blå port som jag tidigare bara hade fått sukta efter.

Hur bra kan ett restaurangbesök bli, när förväntningarna nästan är orimliga? Oftast är det svårt att leva upp till bilderna man själv har målat upp i sitt huvud, men på Per Se skulle dom bevisa att ibland kan man överträffa även dessa förväntningar. Jag kommer ihåg en fotbollsmatch mellan England och Sverige då Glenn Hysén var bättre än betygskalan räckte, så en kvällstidning valde och ge honom 6 av 5 möjliga, Hysén-klass! Det här skulle jag vilja påstå att alla guideböcker skulle kunna göra, skapa en Thomas Keller-klass! Från och med nu kommer jag planera allt efter att försöka få ett bord på The French Laundry! Ok, jag skäms att jag inte har tagit mig dit tidigare. Och efter det besöket tror jag inte jag behöver besvära mig efter att gå på en liknande restaurang igen (vilket jag givetvis kommer att envisas med att göra ändå).

Dom fyra timmarna som vi spenderade på restaurangen kan jag inte komma på något som kunde gjorts bättre.Från det att vi kom till det att dom tog avsked av oss. Allt som serverades på tallriken kändes i total harmoni med allt runtomkring. Man kan alltid gå in på smådetaljer om lite mer sälta, syra osv men här känner man hur varje rätt är perfekt balanserad, perfekt tillagad och perfekt serverad..... Thomas har knäckt mig!

Menyn (275$)

• Laxstrut med rödlökscremefraiche
• Ostron & Pärlor
• Ägg med tryffelsky och potatis- & gräslökschips
• Anklever från Hudson Valley med portvinsgelé, pistage, päron, friséesallad och brioche
• Seabass med oliver, vitlökschips och cilantro
• Smörpocherad hummer med citron, yogurt, escarole och kalvbräss
• Variation på kanin med paprika och ruccola
• Rådjur med tranbär, rödbeta, vitlök och mâchesallad
• Gabietou med kronärtskocka, selleri och balsamico
• Röd verjussorbet med russin och gingerbread strössel
• Kanelmunkar med "cappucino"
• Äpple, vaniljbavarois och glass på brynt smör
• Mignardises

Det var en magisk upplevelse och flera gånger på väg hem tänkte vi tanken att det skulle vara värt att svälta i typ 14 dagar för att ha råd med ytterligare ett besök!!

Betyg 10/10

Corton & dim sum!

Ännu en helg har passerat förbi och i lördags var det dags för nyöppnade Corton. Restaurangen ligger i Tribeca där det annars mest ligger hippa barer. Drew Nieporent hade tidigare en restaurang som hette Montrachet som dom ny har renoverat och bytt namn på samt skaffat en ny partner i form av kökschefen Paul Liebrandt.

Matsalen som rymmer ca 60 platser har vita väggar och går i ljusa färger. Allting väldigt avskalat, skulle kalla det för en modern lyxig fine dining-restaurang.

Nu till maten den här menyn (110$) var det som fick slinka ner:

• Sjöborrerom med konbu gelé och blomkålscréme


• Ballotine på regnbågslax, caviar och sakecréme


• Piggvar med kryddig mandelcrust, pumpa och svart vitlök


• Oxfilé med rödbeta, potatisfondant och huckleberries


• Brillat-Savarin med syrliga körsbär


• "Créme cake" vaniljglass med smul, spongecake, amaretto och tamarind


• Gianduja Palette med yuzo och kokos

Jag tycker att menyn startade väldigt trevligt med piggvars-rätten som menyns höjdpunkt. Mattades av något från oxfilé-rätten. Det ska väl sägas att jag blev lite besviken när den landade på bordet, hade tjuvkikat på menyn på deras hemsida och där var det rapphöna som varmrätt på avsmakningsmenyn. Matlagningen var annars riktigt bra med rena och lagom många smaker per tallrik. Fina presentationer som tyvärr blev riktigt dåligt presenterade. Besöket blev nämligen ganska lustigt, ok dom har precis öppnat osv, men den här storsatsningen med alla pengar dom måste plöjt ner i vinkällare, renovering, porslin och christoflebestick. Så har man inte anställt några vassa servitörer?! Nu räknade jag inte exakt, men säg att det var runt 10 personer i matsalen så kändes det som att det var en vass och resten riktiga nybörjare = väldigt nervösa. Vilket som gäst blir en ganska jobbig situation. Fick besticken dukade vid fel sida och man ville hjälpa dom ned med varje tallrik. Jag skulle vilja jämföra det med att dom har köpt en ferrari och utrustat den med cykeldäck!

Betyg 6/10

I söndags var vi med Magnus Albrektsson och några vänner till honom på dim sum-lunch i chinatown. Restaurangen heter Golden Unicorn och är yttligare ett ställe som verkligen måste upplevas. Kölapp intas nere i hisslobbyn och sen när det är dags får man åka upp till sin våning för att gå loss på vagnarna. Jag tror dom har fyra våningar med matsalar och vi räknade till att dom iallafall kunde sätta 200 personer på vår våning. Lite nyfiken på produktionsköket..!! Dom rullar runt med vagnar med dumplingskorgar och andra vagnar med friterat osv. Bara att peka och mumsa! Givetvis även rea, runt 20 dollar/person och då har man gått igenom det mesta och är mer än mätt.

Goda grannar!

När man bor i en storstad som New York City känns det tryggt med fina grannar!

Ikväll ska vi till ett nyöppnat ställe som heter Aspen Social Club för att dricka lite drinkar (undrar vad våra grannar tycker om det?).

Idag tog jag även paus i att försöka få bord på Momufuku Ko för nästa fredag är det dags att äntligen få smaka på Kellers perfektion! Däremot fick vi idag bord på Blue Hill at Stone Barns (ligger 40 min utanför stan och är riktigt heta) onsdagen 12/11 är det dags att ta tåget dit! Annars längtar jag till morgondagens besök på Corton ska bli riktigt kul.

Tom's restaurant

Dagens utflykt upp till 112 street Broadway handlade som ni kanske förstår inte om en kulinarisk upplevelse!

Höstkallt & meze!

Ok, då var hösten har också. Efter att ha gått i t-shirt mina första veckor här var det i fredags dags att ta fram halsduken. Det fina vädret har fortsatt, men temperaturen har sjunkit med typ 10 grader. Vi har haft en lugn och skön helg med lite träning, promenader och bio. Ätit har vi också gjort, i helgen föll valet på en av restaurangerna i området: Beyoglu (bib gourmand i gm och 21/30 i Z). En Turkisk restaurang där man går loss på deras smårätter: meze.

Ett hemtrevligt ställe som också är obokningsbart om man är ett litet sällskap Det blir snabbt kö, men dom gångerna vi har varit där går det också rätt fort att få ett bord. Väl vid bordet blir man proffsigt omhändertagen och maten står på bordet innan man ens har hunnit sippa på vinet. Dom rekommenderar att man beställer in 2-3 meze var. Vi har ätit:

#Sigara Borek (friterad filodeg med fetaost)

#Yalanci Dolma (fyllda vindolmar)

#Patlican Salatasi (auberginesallad)

# Kisir (bulgursallad)

#Falafel

#Ezme (kryddig grönsaksröra)

#Susuk Izgara (korv med vitlok och kummin)

#Ahtapot Salatasi (bläckfisksallad)

#Hummus

Till sina beställningar får man också ett nygräddat pitabröd. Allt vi har ätit har varit väldigt gott och jag tycker meze är ett väldigt trevligt sätt att äta på. Här kommer man dessutom undan med en nota på cirka 50 dollar för två vilket måste anses som riktigt prisvärt.

Betyg 5/10

Taco!

Nu är allting i sin ordning, här kommer veckans senaste restaurangbesök! Theresa och jag hade tidigare testat en Mexikansk restaurang som vi båda tyckte kostade lite mer än vad det smakade. Nu var det dags for att testa Dos Caminos (dom har tre st i nyc, vi var på park aveny) som några vänner till oss hade varit på. Väldigt stor restaurang som även har en poppis bardel. Med oss på middagen hade vi även "fotografen" Mikaela.





Vi började tillställningen med att beställa in lite olika varianter på Margaritas och deras guacamole som görs vid beställning vid bordet. Nu satt vi dock så att han var ändå tvungen att stå några bord ifrån oss for att blanda till den. Hur som helst, väldigt god var den. Så var även drinkarna.





Sen testade vi varianter på ceviche: en soya- och limemarinerad tonfisk med sesamfrö och chili. Samt en räka med gurka, lime, rädisa och sticklök. Den ena stark och den andra fräsch, men båda goda. Vi åt också empanadas (pirog) med krabba, sallad på papaya och citrus samt en chili-salsa.












Varmrätter blev vegetarisk quesadilla och kyckling-enchiladas för damerna. Själv beställde jag in taco med tamarindbräserad short rib, böngryta, majs, coleslow och varma majs-tortillas. Väldigt goda och trevliga tillbehör för att bygga sig en skön taco!

Sammanfattningsvis trevlig mat som dock kom av sig fullständigt av den oengagerade servitrisen (som dessutom hade en trainee med sig). Hoppas verkligen att hennes trainee förstod att hon skulle göra precis tvärtom!!

Betyg 4/10

Var, När, Hur??

Dom senaste restaurangnyheterna här borta är bl.a att Mario Batali med sin partner Joe Bastianich öppnade ny italiensk restaurang i förrgår som heter Tarry Lodge.



David Bouley (blev bortagen med sina ** ur gm, men star kvar i Z med sina 28 poäng) har flyttat sitt flaggskepp Bouley och utökar samtidigt verksamheten genom att behålla och expandera gamla lokalen. Har öppnat för slutna sällskap, men börjar ta bokningar fr.o.m 24 oktober.




Drew Nieporent (restauratör som har bl.a Tribeca Grill och flera av Nobus ställen) och Paul Liebrandt (kock senast från Gilt, tidigare Bouley Bakery, Pierre Gagnaire Paris och ska även ha börjat sin bana hos den störste: Marco Pierre White, frågan är väl hur länge han stod ut med honom?) har tillsammans öppnat Corton. Bord är bokat till 25/10 = rapport kommer!

Convivio (tidigare L'Impero) blev nyligen recenserat av Frank Bruni i NY-Times efter viss renovering (bytte köksmästare förra året och fick då 2/4 av Mr Bruni) och fick nu 3/4. Vilket är ett väldigt högt betyg som inte delas ut allt för ofta.

The Mark Hotel haller på att renovera lite längre bort på vår gata. Jean Georges kommer ta över matsalen vad jag hört Skönt att få en hyfsad kvarterskrog till!!

Spurten med Danne!

Det började bli dags for Danne att packa väskorna, men vi skulle hinna med några restauranger till.

Onsdag kväll hade vi spanat in ett Vietnamesiskt ställe som heter Omai (23/30 i Z). Litet ställe som ligger i Chelsea.
Danne och jag var på plats först så i väntan på Theresa beställde vi in lite färska vårrullar med tonfisk, senapsört, sesamfrö och soya. Dom gick ner ganska fort så vi hann även beställa in lite krispiga vårrullar med räkor, fläsk och grönsaker. Nu var Theresa på plats så vi gick loss på menyn med siktet inställt att dela på allt.

Det som kom in på bordet i lite varierad ordning var bl.a grön papayasallad med räkor, torkat kött och jordnötter. Sallad med ankbröst, picklad morot, cilantro och daikon. Jumboräkor i curry och kokossås. Grillat kycklingbröst med sallad och lime- chilisås. Frästa äggnudlar med grönsaker, jordnötter och lime.

Maten var fräsch och smakrik som tillsammans med servisen gör denna "fin" Vietnamesiska restaurang väl värd ett besök.

Betyg 5/10

Hur elak är Gordon i NYC? Bord var bokat för torsdag lunch.

Gordon Ramsay At The London (** i gm och 25/30 i Z)

Ytterligare en lyxkrog som har väldigt bra luncherbjudande. 45 dollar för tre rätter, dryckespaket till det för ytterligare 25 dollar) Mottagandet var helt perfekt och vi blev transporterade in i finmatsalen (man går igenom den lite enklare delen som heter Maze) och väl inne i denna ganska avskalat lyxiga matsal fanns det också ganska gott om personal som kunde ta hand om oss. Dock inte lika många som hos JG.

Vi åt, räkravioli pocherad in sin buljong med fänkålscreme och körvelveloute. Honungs- och soyastekt vaktel med kompott på kryddiga päron och halstrad anklever från Hudson Valley.

Varmrätter blev, hälleflundra med en crust på grissvans, blekselleri, rotselleri och vitlök. Sable Fish (torsk fångad uppe i alaska) med rå och tillagad pumpa samt rödvinsvinnaigrette.

Mörk chokladmousse med passionsfrukt, balsamicoreduktion och yogurtsorbet. Vit chokladganache med romgele, kokosskum, mango- och basilikasorbet (serverat i cocktailglas), avrundade denna lunch. Eller förresten dom körde runt en massiv godisvagn i matsalen. Den kunde vi inte motstå. Den ingick vid beställning av kaffe för 8 dollar och det får kaffet att framstå som billigt!!

Säga vad man vill om Herr Ramsay, men det som kommer ut på tallrikarna kanske inte är det mest spännande och definitivt inte nyskapande men det är riktigt vass mat med riktigt vassa råvaror och kombinationer som alltid funkar.

Vi missade Gordon själv med en dag. Han skulle vara där över helgen då det var mat & vinmässa och han skulle föreläsa. Restaurangchefen var verkligen överförtjust att bossen skulle komma...!!!

Betyg 8/10

Middag sista kvällen med Danne blev på Sushi of Gari (* i gm) som ligger på gatan ovanför där vi bor. Började med gyoza och lite blandad tempura, riktigt gott. Fortsatte med lite blandad sashimi, sushi och några olika rullar. Nivån är väldigt hög, men jag tycker det blir svårt att särskilja sushirestaurangerna. Matsalarna är nästan alltid uppbyggda på samma sätt och servisen är alltid vänlig. Jag måste gå tillbaka till Tsushima för att se om det var magi bara för att det var första riktigt vassa sushin eller om det helt enkelt bara är så bra.

WD-50

Tisdag kväll och bokat var det på WD-50 (* i gm och 23/30 i Z). Wylie Dufresne känd för att laga lite galen mat (ser för övrigt helt galen ut också). Nu är det ju första gången jag besöker NYC, men det känns som att han måste ha varit väldigt ensam om att laga molekylär gastronomi med tanke att han har hållt på några år.

Enkel och avskalad matsal, modern och avslappnad servering (fast det kanske är läge att byta ut jeansförklädena?!) Hur som helst skapades en trevlig atmosfär och sitter man rätt har man också möjlighet att få en glimt in i köket.

Vi beställde in rökt ål med svartrot, guava och puffad yuzo. Vaktel med banan och senapsört. Varmrätter blev piggvar med bbq-linser, rostad blomkål och torkad aprikos. Ankbröst med spaghetti på squash, mandelpolenta och grapefrukt-molasses.
Dessert blev rostad kokoskaka med rökta cashewsnötter och sorbet på brynt smör Grapefruktcurd med pinjenötter, maräng och sorbet på vattenkrasse.

All mat var väldigt fint presenterad och det mesta var också välsmakande. Så här i efterhand skulle vi kanske ha beställt avsmakningsmenyn, men man måste försöka hålla sig till budgeten också....

Betyg 7/10

Röda böcker väntade!

Tisdag morgon (för er som läser det här nu är det alltså förra veckan, jobbar på att komma till realtid men har inte haft tillgång till dator förrän nu). Efter en riktigt skön måndag var det nu dags att bege sig till närmsta bokaffär för att införskaffa lite läsgodis! Otroligt bra med release samma dag.

Vi bestämde oss för att inta en stabil frukost på Katz's Delicatessen. Vilket kult-ställe, har öppet alla dagar om året och har funnits i 120 år!! När man har beställt sin macka förstår man varför.

Det mest intressanta i guiderna var i gm att Babbo som vi mumsade på kvällen innan tappade sin *. Masa gick från ** till ***. Gilt gick från * till **. Adour (Alain Ducasse) fick **. Och den kanske hetaste restaurangen i nyc Momufuku Ko fick ** direkt, dom har 11 st barplatser och släpper borden kl 10.00 online varje dag för en vecka framåt Gissa vem som kommer vara online!!!

I Zagat blev Union Square Cafe framröstat till mest populära restaurangen för andra året i rad. Per Se fick för bästa mat och service.

Ny vecka, nya möjligheter!

Varför inte börja den nya veckan med att besöka Jean-Georges (*** i gm och 28/30 i Z). Vi hade hört talas om hans generösa luncherbjudande så det var inte mycket att tveka på (27 dollar för 2:rätter). Vi skulle verkligen inte bli besvikna här heller. Otrolig fin matsal och perfekt servering. Det började med tre aptitretare till Dannes och min rosa fördrink, bra start!

Vi kunde inte bara välja två rätter så vi beställde tre var till att börja med. Carpaccio på Japansk snapper med vinägergele, ingefära och olivolja. Tonfisk med avocado, rädisa, ingefära och soya. Halstrad pilgrimsmussla med rostad blomkål, russin- och kaprisemulsion. Kalvbräss med lakrits, grillat päron och citrus. Torsk i tomatbuljong med svamp och citrongräs. Tänk vad fantastiskt gott det kan vara med lite "enkel" matlagning. Får nog försöka hinna med ett middagsbesök också.

Det som gjorde lunchen till det där lilla extra var att vi hamnade bordet brevid guide michelins presslunch. Gm nyc 2009 skulle släppas dagen efter så dom delade ut sin röda bibel till utvalda (svårt att veta vilka som var från gm och i så fall vilka dom andra var, men iallafall så kan ni ju tänka er ungefär hur nyfikna dom två svenskarna vid bordet bredvid blev!!) Men vi fick bita ihop, dagen var långt ifrån färdigmumsad!

Betyg 9/10

Efter ha forsökt boka bord på i stort sätt omöjliga Babbo (* i gm och 27/30 i Z) bestämde vi oss för att försöka hänga på låset. Så det fick bli en promenad efter vår lilla lunch ner mot soho för att på något sätt försöka känna viss hunger igen....vilket problem...!

Visst hade dom plats för oss. Försökte genom att suga på fördrinken extra länge dra ut på beställningen, men till slut var det bara att köra. Vi satt i bardelen av lokalen och där blir det ganska så snabbt lätt kaotiskt. Typ 20 st matplatser i själva baren och sedan 6 st småbord runtom samtidigt som man ska ta emot alla övriga gäster som ska vidare in i lokalen. Måste säga att personalen skötte det riktigt bra, men om man är ute efter en mysmiddag ska man nog se till att ha ett bord på ovanvåningen.

Vi fick först in varsin trevlig crostini med chickpeas som aptitretare sen var jag tvungen att testa grisfot "milanese". En urbenad grisfot, krispigt stekt med kryddor och brödsmulor serverat med ruccola och risbönor. Härlig grisfot men rätten i sig blev ganska torr. Lammtunga med kantareller och 3 minuters ägg. Ravioli med lammhjärna, citron och salvia. Tortelloni med getost, apelsin och det beryktade fänkålspollen.

Efter pastarätten måste väl sägas att vi var ganska mätta, men det är inte varje dag man sitter på en av världens mest omskrivna restauranger.

Varmrätter blev kanin med brysselkål, pancetta och morot samt "Brasato al Barolo" (alltså köksvinsbräserad biff) serverat med Karl-Johan svamp.

Som ni kanske förstår nöjde vi oss sen med varsin dubbel espresso.

Betyg 6/10

Man skulle kanske tycka att detta var tillräckligt för att vara måndag, men icke! Min flickvän kom nämligen och mötte upp och hon ville givitvis äta. Varför inte uppsöka Blue Ribbon när vi ändå är i området.

Det här stället är tydligen väldigt poppis för restaurangmänniskor. Dom stänger köket kl 04.00, skönt och komma hem efter service typ sju på morgonen...

Dom är kända för sina oxmärg serverat med toast och oxsvansmarmelad. Det ville vi alla ha, men vi fick nöja oss med den sista dom hade för kvällen...väldigt smarrigt, förstår att den var slut! Beställde även in friterade ostron och en råbiff med klassiska tillbehör. Kan vara bästa nattamaten någonsin.

Helgen

Fredag morgon började vi dagen med att äta en "enkel" frukost på Bouchon Bakery, som ligger våningen nedanför Per Se inne i Time Warner Center. Det är tur att det inte är närmre dit, skulle bli en alldeles för dyr vana! Riktigt vassa bakverk fick iallafall avnjutas.



Till lunch var det dags att testa första sushin. Valet föll på Tsushima (rek i gm). Anonymt ställe som är väldigt lätt att bara gå förbi nere på 47:e street. Enkel restaurang med proffsig och diskret servering. Vi tog in en sushi och en sashimi och det var helt magiskt! Har bara upplevt sushi i Europa och på ett ställe i Bangkok tidigare, men det här var i en klass för sig.

Betyg 7/10





Middag hade vi bokat på trendiga Tailor nere i soho. Danne och jag var där i god tid så vi skulle hinna med att testa några av deras drinkar (ihoptsatta av mixologen Eben Freeman), innan min flickvän med kompis skulle ansluta. Väldigt trevlig matsal där allt är "finedining" fast avslappnat och skönt Vi åt bl.a korianderstekt kalvbräss med citrus, bakad anklever med plommon och deras krispiga grissida med miso- och kolasås! Till dessert åt vi en variant av creme brulee med majsglass och mangoravioli med svart risglass. Genomgående gott och fint presenterat.
Betyg 6/10




Lördag kväll var det dags att testa nästa sushi, Poke (26/30 i Z). Detta heta obokningsbara ställe ligger bara några gator ifrån där vi bor, så vi chansade och gick dit. Fick bord direkt och skulle inte bli besvikna, riktigt fräscht Nästa besök kommer vi dock ta med egen dryck då dom inte har något sprittillstånd utan man tar med sig sin egna pava.
Betyg 6/10



Sondag blev som en söndag ska vara, bara lugn. Tog en skön promenad i central park och brunch på Boathouse som ligger fint vid en av dammarna. Väldigt fint ställe fast man äter bättre mat på en schysst diner.

Ankomst till New York City!

Efter att ha försökt sova lite var det med stor nyfikenhet jag vaknade upp i det i stora äpplet. Första måltiden blev givetvis en stabil frukost på närmsta "diner". Gav mig sedan iväg för att möta upp Daniel nere vid Columbus Circle (hann kika in i Time Warner Center och den beryktade blå dörren innan, 31/10 är det dags att smaka på perfektion!). Sen blev det en hel del "vanliga" turistaktiviteter innan det blev dags för att inta första lunchen. Slutade på West Bank Cafe (rekomenderad i guide michelin) som ligger på 42:a street. En fin-diner skulle man kunna kalla det. Åt en god endive och vattenkrassesallad med bluecheesemousse följt av en cheeseburger! Kan inte tänka mig en bättre start på min första USA-tripp. Efter detta var vi redo med att fortsätta utforska stan.
Micke delar ut 5/10 polkagrisar i betyg.



Middag blev det pa Momufuko Ssäm Bar (rek i gm och 24/30 pa mat i Zagat). Där mötte vi även upp min flickvän Theresa som precis hade slutat jobbet. Väldigt trendigt och populärt med omsittingar hela tiden. Deras tanke är att man beställer in lite olika rätter och delar, vilket vi också gjorde. Fläsknyten med äppelkimchi, bläckfisksallad, långkokt grisbog med ingefära och kryddig fläskkorv med riskaka intogs bl.a. All mat var god utan att sticka ut. Serveringen var sådär som det kan vara på sådana här trendiga restauranger på gränsen till nonchalant utan att vara otrevliga. Vilket jag kan ha lite svårt för. Började nu bli lite seg i huvudet efter denna första dag i storstan med ganska många nya intryck så det var det dags att ta oss hem för lite sömn.
Betyg 5/10




Torsdagen blev det en härlig promenad över Brooklyn bridge, för att sedan efter viss förvirring hamna på Peter Luger Steakhouse (* i gm och 28/30 pa mat i Zagat).
Bara gamla gubbar som utan några större krussiduller levererar maten, gör detta till en riktigt charmig ölhall! Utan större betänketid beställde vi en rejäl steak med friterad lök och stuvad spenat vid sidan om. Köttet var perfekt tillagat och riktigt vasst vilket gjorde att man glömde dom trötta tillbehören. Publiken på Peter Luger var blandad från buisness till foto-glada turister som köpte deras steaksås i mängder.
Betyg 6/10





Efter denna stabila lunch var det dags att bege sig in till stan igen och på "timmarna" hann vi med att äta några ostron på klassiska Oyster Bar som ligger inne i grand central samt dricka en god guiness till detta! Livet kan vara bra enkelt ibland!





Middag blev det i chinatown på en restaurang som heter Joe's Shanghai (22/30 i Z). Dom är kända för sina "soupdumplings" och verkligen en restaurang som måste upplevas. Det går inte boka bord utan vi fick anmäla oss när vi kom, fick en kölapp och fick snällt stå utanför i en kvart tills det var våran tur. Undrar hur det ser ut i december?! Matsalen är väldigt enkel och längs taket har dom rosa och gröna neonrör!! Man sitter vid stora runda bord som man delar med andra sällskap beroende på hur många man är. Riktigt skönt ställe och allting till reapriser även om jag tyckte att soupdumplings var sådär.
Betyg 4/10