Sakagura

En vecka gick mellan besöken och man kan lugnt påstå att virus har varit den veckans tema! Jag har själv har legat svag i feber och hosta, datorn (40 dagar gammal) lade ner verksamheten totalt och som lite sista grädde på moset slutade även kameran att fungera lite lagom innan gårdagens besök.... Så som ni förstår kommer dagens rapport inte innehålla några bilder, men om teknikens vindar vänder kan det komma att kompletteras med sådana.

Igår var det alltså dags att för andra gången besöka Sakagura. Den här restaurangen har en entré som är helt magisk. Man går in i ett vanligt kontorshus och sen istället för att ta hissen sitter det en liten lapp på en dörr bredvid med restaurangens namn. Så ner i en lustig källartrappa går man och väl där nere stiger man in i en varm och trevlig restaurang. Matsalen är uppbyggd så att man antingen kan sitta i ett bås, vid ett vanligt bord, eller vid deras bardisk. Restaurangen känns väldigt autentisk Japansk och man brukar ju dra jämförelser med om det är många av restaurangens besökare som också härstammar från samma land och i det här fallet stämmer det in. Japanska affärsmän har dominerat bland publiken.

Deras sakéutbud är helt enormt och det är egentligen det som har gjort restaurangen mest känd. Personalen är kunnig och hjälper dig mer än gärna med vägledning i sakédjungeln. Menyn är stor och har en tyngpunkt på sashimi som ska passa bäst till saké (ingen sushi). Dom flesta av rätterna är av tapaskaraktär så man kan beställa in ganska många och dela. Priserna varierar mellan 4 och 13 dollar. Jag har bl.a ätit:

• Stekt inlagd fisk med morot, lök, svamp
  
• Omelett med ål och rättika
  
• Tofu med ingefära, bonitoflakes och soya
  
• Sashimi på tonfisk med råriven mountain yam och wasabi
  
• Sashimi på fluke med rättika
  
• Oxfilé tataki med ponzu
  
• Ankbröst med purjolök och basilika
  
• Friterade rullar med räkor, nori och misosås
  
• Gris och räkdumpling med ponzu
  
• Friterad kyckling marinerade i sake och ingefära
  
• Grissida i buljong
  

Höjdpunkterna har varit den Japanska varianten av stekt inlagd strömming fast i det här fallet med en vit fisk och Japansk vinäger, grissidan och deras dumpling som var täckt med en lövtunn skiva av bönpasta. Sashimin har varit väldig fräsch och det passar verkligen väldigt bra med saké. Deras ponzusås måste betraktas som magisk. Har också fått äta det kanske mest bizarra rent konsistensmässigt, råriven mountain yam skulle faktiskt kunna beskrivas som smaklöst vitt snor. I det här fallet hade dom täckt några fina råa tonfisktärningar med det.....testa och ät det med pinnar!!

Sammanfattningsvis är det här en sådan restaurang som man drömmer om att hitta i storstan. Hemligt, häftigt, trevligt och dessutom god mat till överkomligt pris.
Betyg 6,5/10

Nu väntar några veckor i Sverige, vi får väl se om det blir några restaurangbesök på hemmaplan!? Annars ser jag fram emot att fira jul i NYC med min kära flickvän och då har jag också bestämt att vi kommer att få bord på omöjliga Momofuku Ko!!

Uppskjuten rapport

Idag skulle det egentligen ha kommit en rapport om Sakagura, men den rapporten kommer dröja en vecka till då jag har bokat middag där igen nästa torsdag. Jag vet att spänningen och väntan är olidlig, men det är bara att härda ut:)

Fönsterbord!

Som söndagsmiddag föll valet på ett nära och pålitligt ställe: Sushi of Gari. Gatan ovanför oss ligger denna populära sushirestaurang vilket kändes som ett lagom avstånd efter att ha spenderat hela dagen på Bronx Zoo. Vad vi dock inte visste när vi blev placerade vid ett fönsterbord var att djurbeskådningen inte var över för dagen. Vi skulle nämligen få bevittna ett råttrally av sällan skådat slag!!! Vissa koncentrationssvårigheter när man samtidigt skulle avnjuta en väldigt smarrig Entrecôte teriyaki och på trottoaren utanför rådde livlig pendeltrafik mellan en gammal volvo och någon slags ingång i huset!

Tillbaka till sushiämnet: Att det råder en otroligt hög standard här i NYC är det verkligen inget snack om. Jag har nu varit tillbaka på Tsushima där jag intog mina första sushi- och sashimibitar och har kommit fram till att jag mest var tagen för stunden över den stora skillnaden mot vad jag hade upplevt tidigare i sushiväg. Jag har dock svårt att rangordna eller särskilja dom sushirestaurangerna jag hittills har varit på matmässigt. Som förutom dom två ovan nämda är: Poke, Sushi Samba och Hatsuhana. Alltså har jag några till att gå igenom.....Efter att ha diskuterat ämnet med Svampen tror jag nog trots allt att det är värt att spara krutet till ett besök på Masa som i och för sig får Per Se att framstå som billigt!!

Jean-Georges

Ytterligare ett lunchbesök i JG:s finmatsal och han är på god väg upp min favoritlista! Riktigt trevlig matsal, bra servering och otroligt fräsch mat till NYC:s förmånligaste lunchpris. Jag bygger verkligen upp förväntningar till middagsbesöket, då även en längre rapport kommer att följa!

Blue Hill at Stone Barns

Det var dags för en utflyktsmiddag! Blue Hill at Stone Barns ligger inte så långt utanför stan, men det är verkligen på landet. Med en tågresa på ca 40 min till Tarrytown och sen en taxiresa på ca 10 min är man framme på gården där det mesta skördas för kvällens måltid. På gården finns även ett enklare café som är öppet under dagarna.

Restaurangen som är en modern lada med svarta järnbalkar i taket istället för trä, målat i vitt och längs en hel vägg är det en härligt grön landskapsmålning. I mitten av matsalen står det ett stort träbord som används som arrangé för servispersonalen och det hela skapar en lantlig känsla. 75 gäster i matsalen och ca 60 i festvåning är kapaciteten och denna onsdag i november är det i stor sett maxat, imponerande! Om man vill åka hit under helgen gäller det att vara het på bokningen!

Här handlar det om 100 % råvarufokus och vi ska bli guidade genom en lång middag med råvaror som är framtagna med ett nära samarbete mellan restaurang och bonde. Det finns inga klassiska menyer med utskrivna rätter utan det står bara ca 100 st nedskrivna råvaror på en hel sida och sen är valet upp till dig: vill du att köket komponerar 6 eller 8 rätter? Har du kanske några egna önskemål eller favoriter? Vi gjorde valet på den större menyn och gav köket fria händer.

Det hela började med ett fantastiskt amusebouche-rally! Cruditéer, torkade rotfruktschips, klubba med svartrot och pancetta, små "hamburgare" med rödbeta, skinka, soyabönor, baconchips, pumpasoppa och anklevercréme med flarn. Ribban var lagd för resten av måltiden. Här är menyn (125$) :

• Pannacotta på mjölk, soyabönor och morot
• Makrill med päron och vinnaigrette på grisöra
• Isbergssallad i sin egna extrakt och fallfrukt
• Morgonens ägg långsamt bakat med torkade rotfrukter och spenat
• Pumpagnocchi med svamp och torkat ankbröst
• Variation på gris (kind, haka, mage och korv) med kålrotspuré och bok choy
• Naturlig gåslever med quinoa och rökt äppelpuré
• Hjorthjärta med purpor-brysselkål och tranbär
• Pumpasoppa med äppelcidergelé, syltad pumpa och äpple- och ingefärssorbet
• Bayersk spelt med plommon och sorbet på röda druvor
• Kaka med betor och pistage samt katrinplommon- och armagnacglass
• Mignardises

Kvällens höjdpunkter var pannacotta-rätten, min personliga favoritgrönsak: isbergssallad, här ett halvt litet huvud hastigt stekt och serverat i sitt egna extrakt - riktigt gott! Desserten med den karamelliserade bayerska spelten och plommon var den bästa på länge.

Det enda matmässigt jag hade att anmärka på var egentligen att vi först fick stekt naturlig gåslever och rätten efter var stekt hjorthjärta. Det blev lite tungt även om portionerna var väl avvägda.

Annars tycker jag att det här är råvarufokus när den är som allra bäst. Inget onödigt fett eller salt utan en riktigt god råvara behandlad med kärlek från bonden till tallrik. Inte som jag tycker det blir allt för ofta att man har tagit en fin råvara från en speciell gård eller producent, men utan att man upplever det på tallriken utan bara för att det ser bra ut på menyn att man har råvaror från den och den gården.

För att vi skulle ha fått en bättre upplevelse helhetsmässigt skulle vi ha åkt ut när det fortfarande var ljust för att få njuta av naturen och på så vis kanske uppskatta middagen ännu mer. Nu kom vi kl 17:30 och det var redan bäcksvart. Sen tycker jag att även om servisen var väldigt bra pålästa om alla råvaror och producenter kändes det som att dom saknade att få gästen att känna sig speciell. Där får man väl ändå säga att fokusen på råvaran gick för långt.

Betyg 8,5/10

Dovetail

Lördag kväll och middag var bokad på Dovetail. En restaurang som ligger på Upper West Side, där det nu verkar bli allt tätare med fine-dining ställen. Ägare och köksmästare är John Fraser med en bakgrund på bl.a The French Laundry (oklart hur länge, men det ser ju rätt bra ut i CV:n), Taillevent (Paris) och Compass (NYC). Restaurangen har tidigare i år fått väldigt fina recensioner i dom flesta viktiga tidningarna här i NYC med 3/4 i NY-times och 26/30 av Zagat som dom absolut tyngsta, men dom fick inte plats i den röda franska guiden.

Väggarna som är av tegelsten skärmas av med vita och ljusgröna längder som tillsammans med dom mörka träborden skapar en väldigt varm och mysig restaurang, men som på många andra populära restauranger här i NYC blir ljudnivån väldigt hög ju längre kvällen lider (eller börjar jag bli gammal och tråkig...?)

Denna lördag var inget undantag och dom ca 70 platserna i matsalen fylldes snabbt. Vilket personalen tyvärr inte riktigt kunde hantera. Första rätten hann tex landa på bordet innan vi hade fått beställa vin och innan köttvarmrätten bad vi om att få vinlistan igen vilket glömdes bort och vi hann äta upp rätten utan vin... Min uppfattning är att dom hade alldeles för få servitörer med en komunikation mellan borden och köket. Istället hade dom många "runners" som gjorde att tempot mellan rätterna gick fort. Tyvärr blev även matpresentationerna klart sämre när dom mindre kvalificerade servitörerna var osäkra i både språk och vad det egentligen var för något på tallriken.

Meny (110$)

• Sallad på brysselkål, serranoskinka, manchego och päron
• Halstrad anklever med créme på grahamkex, fänkål och huckleberries
• Grillad hummer med blekselleri, rotselleri och grapefrukt
• Bakad hälleflundra med pumpa, saffran och kantareller
• Entrecôte med rädisa och potatispuré smaksatt med pepparrot
• Varm äppelcider med kryddigt skum
• Tysk chokladkaka med glass på kondenserad mjölk

Menyns höjdpunkter var hummerrätten och fiskrätten som både presentationsmässigt och smakmässigt var överlägsna. Första rätten kändes lite väl simpel och köttvarmrätten med en lövtunn skiva av entrecôte känns så onödigt, entrecôte anser jag ska upplevas med minst 300 gram och i en längre meny går inte det alltså tar man en annan detalj. Fördesserten var väldigt trevlig och slog ut huvudnumret.

Betyg 6/10

Per Se

Så äntligen var det dags att få åka upp i Time Warner Center för en helkväll. Denna Halloween-afton då dom flesta hade valt att ta på sig en lite mer udda kostym, valde jag en traditionell! Till slut skulle jag få inträda denna blå port som jag tidigare bara hade fått sukta efter.

Hur bra kan ett restaurangbesök bli, när förväntningarna nästan är orimliga? Oftast är det svårt att leva upp till bilderna man själv har målat upp i sitt huvud, men på Per Se skulle dom bevisa att ibland kan man överträffa även dessa förväntningar. Jag kommer ihåg en fotbollsmatch mellan England och Sverige då Glenn Hysén var bättre än betygskalan räckte, så en kvällstidning valde och ge honom 6 av 5 möjliga, Hysén-klass! Det här skulle jag vilja påstå att alla guideböcker skulle kunna göra, skapa en Thomas Keller-klass! Från och med nu kommer jag planera allt efter att försöka få ett bord på The French Laundry! Ok, jag skäms att jag inte har tagit mig dit tidigare. Och efter det besöket tror jag inte jag behöver besvära mig efter att gå på en liknande restaurang igen (vilket jag givetvis kommer att envisas med att göra ändå).

Dom fyra timmarna som vi spenderade på restaurangen kan jag inte komma på något som kunde gjorts bättre.Från det att vi kom till det att dom tog avsked av oss. Allt som serverades på tallriken kändes i total harmoni med allt runtomkring. Man kan alltid gå in på smådetaljer om lite mer sälta, syra osv men här känner man hur varje rätt är perfekt balanserad, perfekt tillagad och perfekt serverad..... Thomas har knäckt mig!

Menyn (275$)

• Laxstrut med rödlökscremefraiche
• Ostron & Pärlor
• Ägg med tryffelsky och potatis- & gräslökschips
• Anklever från Hudson Valley med portvinsgelé, pistage, päron, friséesallad och brioche
• Seabass med oliver, vitlökschips och cilantro
• Smörpocherad hummer med citron, yogurt, escarole och kalvbräss
• Variation på kanin med paprika och ruccola
• Rådjur med tranbär, rödbeta, vitlök och mâchesallad
• Gabietou med kronärtskocka, selleri och balsamico
• Röd verjussorbet med russin och gingerbread strössel
• Kanelmunkar med "cappucino"
• Äpple, vaniljbavarois och glass på brynt smör
• Mignardises

Det var en magisk upplevelse och flera gånger på väg hem tänkte vi tanken att det skulle vara värt att svälta i typ 14 dagar för att ha råd med ytterligare ett besök!!

Betyg 10/10