Sakagura

En vecka gick mellan besöken och man kan lugnt påstå att virus har varit den veckans tema! Jag har själv har legat svag i feber och hosta, datorn (40 dagar gammal) lade ner verksamheten totalt och som lite sista grädde på moset slutade även kameran att fungera lite lagom innan gårdagens besök.... Så som ni förstår kommer dagens rapport inte innehålla några bilder, men om teknikens vindar vänder kan det komma att kompletteras med sådana.

Igår var det alltså dags att för andra gången besöka Sakagura. Den här restaurangen har en entré som är helt magisk. Man går in i ett vanligt kontorshus och sen istället för att ta hissen sitter det en liten lapp på en dörr bredvid med restaurangens namn. Så ner i en lustig källartrappa går man och väl där nere stiger man in i en varm och trevlig restaurang. Matsalen är uppbyggd så att man antingen kan sitta i ett bås, vid ett vanligt bord, eller vid deras bardisk. Restaurangen känns väldigt autentisk Japansk och man brukar ju dra jämförelser med om det är många av restaurangens besökare som också härstammar från samma land och i det här fallet stämmer det in. Japanska affärsmän har dominerat bland publiken.

Deras sakéutbud är helt enormt och det är egentligen det som har gjort restaurangen mest känd. Personalen är kunnig och hjälper dig mer än gärna med vägledning i sakédjungeln. Menyn är stor och har en tyngpunkt på sashimi som ska passa bäst till saké (ingen sushi). Dom flesta av rätterna är av tapaskaraktär så man kan beställa in ganska många och dela. Priserna varierar mellan 4 och 13 dollar. Jag har bl.a ätit:

• Stekt inlagd fisk med morot, lök, svamp
  
• Omelett med ål och rättika
  
• Tofu med ingefära, bonitoflakes och soya
  
• Sashimi på tonfisk med råriven mountain yam och wasabi
  
• Sashimi på fluke med rättika
  
• Oxfilé tataki med ponzu
  
• Ankbröst med purjolök och basilika
  
• Friterade rullar med räkor, nori och misosås
  
• Gris och räkdumpling med ponzu
  
• Friterad kyckling marinerade i sake och ingefära
  
• Grissida i buljong
  

Höjdpunkterna har varit den Japanska varianten av stekt inlagd strömming fast i det här fallet med en vit fisk och Japansk vinäger, grissidan och deras dumpling som var täckt med en lövtunn skiva av bönpasta. Sashimin har varit väldig fräsch och det passar verkligen väldigt bra med saké. Deras ponzusås måste betraktas som magisk. Har också fått äta det kanske mest bizarra rent konsistensmässigt, råriven mountain yam skulle faktiskt kunna beskrivas som smaklöst vitt snor. I det här fallet hade dom täckt några fina råa tonfisktärningar med det.....testa och ät det med pinnar!!

Sammanfattningsvis är det här en sådan restaurang som man drömmer om att hitta i storstan. Hemligt, häftigt, trevligt och dessutom god mat till överkomligt pris.
Betyg 6,5/10

Nu väntar några veckor i Sverige, vi får väl se om det blir några restaurangbesök på hemmaplan!? Annars ser jag fram emot att fira jul i NYC med min kära flickvän och då har jag också bestämt att vi kommer att få bord på omöjliga Momofuku Ko!!