Alinea

Så hade det blivit dags att bege sig till omtalade och omskrivna Alinea. Restaurangen ligger i två våningar och har sammanlagt 20 st bord, denna kväll med en köksbrigad på inte färre än 25 st kockar!
Det blir alltid lite speciellt att besöka sådana här restauranger som man har så uppskruvade förväntningar på. Det blir nästan som när man var liten och inväntade tolvslaget på nyår för att se fyrverkerierna. Oftast blev man ju faktiskt inte så imponerad av dom där stora pjäserna som var inhandlade. Ikväll var lite som en sådan afton. Satt liksom och väntade på att få se dom där imponerande teknikmomenten, men dom kom aldrig riktigt. Däremot var det rent smakmässigt väldigt höga och relativt traditionella smaker. Så missförstå mig rätt det blev ett riktigt bra restaurangbesök bara inte som väntat. Givetvis var det många tekniska imponerande moment med sylvasst utförande, men ingenting jag inte hade sett förut. För rent teknikmässigt hade man kunnat få samma middag på nästan vilken av dem bästa Stockholmskrogarna som helst.

Så här såg dukningen ut och honungsstubben i mitten fick vara med från början till det var dags för sötsakerna då den skulle "pressas" över en dessert.
Matsalspersonalen försöker att hålla en avslappnad och trevlig dialog med gästen, men ibland kan det ju faktiskt vara svårt att hänga med även för en insatt när det ska förklaras en rätt med många komponenter. Dessutom envisades en av servitörerna att samtidigt som han förklarade rätten gå i en cirkel runt bordet...det blev iallafall för mycket för mig! Förutom honom höll serveringen annars väldigt hög nivå.

Menyn ovan är uppbyggd enligt följande: ringarna i mitten storleken på rätten och ju mer åt höger desto sötare är rätten.

Rätten till höger ovan var en av kvällens absoluta höjdpunker, nästan så man ville skrika rakt ut efter mer gris!

Hummerrätten till vänster och lammrätten till höger ovan. Båda väldigt goda och vackra!

Svårt att se på bilden ovan, men morotsdesserten balanserar på en "kryddkudde" för att förhöja rätten.

Så sammanfattningsvis var detta middagsbesök lite av en besvikelse direkt efteråt, men nu när det har gått några dagar måste jag ändå säga att allt som serverades var både vasst och gott. Ok, jag hade förväntat mig mer wow och häftiga presentationer, men god mat är god mat. En som däremot levde upp till liknande förväntningar var Mr Blumenthal och det besöket står sig fortfarande som ett av dom bästa någonsin. Nu börjar det ju dessutom bli dags att vända blickarna mot Europa igen så det kanske är dags att återuppleva den feta ankan!

Betyg 8/10